Förmögenhet utveckling
Förmögenhetsfördelningens historiska utveckling har rönt stor uppmärksamhet på senaste tid. Nya rön i forskningen ger en delvis ny bild av den långsiktiga utvecklingen av länders aggregerade privata förmögenheter och deras fördelning bland hushållen. Förmögenheter har gått från att framför allt utgöras av de rikas lantegendomar och företag till den breda allmänhetens bostäder och pensionskapital.
Denna förändring förklarar det förra seklets förmögenhetsutjämning och att förmögenhetskoncentrationen fortsatt vara historiskt förmögenhet utveckling trots de senaste decenniernas snabba ökning av den aggregerade förmögenheten.
Så rika är svenskarna – har över 29 000 miljarder
En omfattande akademisk forskningslitteratur har studerat den historiska utvecklingen av kapitalbildning och förmögenhetsfördelning i västvärlden. Särskilt viktiga bidrag är studierna av Thomas Piketty och Gabriel Zucman se här och här som dokumenterar och tolkar trender i dels den aggregerade förmögenhetskvoten, dvs total privat förmögenhet delad med nationalinkomsten, och toppförmögenhetsandelar.
Enligt deras tolkning nådde förmögenhetsackumulationen och förmögenhetskoncentrationen extrema nivåer under talets era av ohämmad kapitalism. Under talet utjämnade världskrig och kapitalbeskattning välståndet fram till talet, då marknadsvänliga reformer höjde kapitalvärdena och ledde till högre ojämlikhet i förmögenhet. Nyare forskning har presenterat en delvis annan förmögenhet utveckling än den Piketty och Zucman har föreslagit.
Nya rön om förmögenheternas historiska utveckling
Dels har de tidigare historiska serierna reviderats och dels har data för nya länder tillkommit. I en nyskriven studie diskuterar jag trovärdigheten hos dessa nya data och analyserar deras inverkan på de historiska förmögenhetstrenderna och vilka drivkrafter som ligger bakom dem. Nya historiska förmögenhetskvoter Figur 1 visar aggregerade privata förmögenhetskvoter i de sex länder som vi hittills har jämförbara historiska serier för: Frankrike, Tyskland, Spanien, Sverige, Storbritannien och USA.
De serierna som Piketty och Zucman producerade visar extremt höga förmögenhetskvoter i talets Europa, runt procent av nationalinkomsten, och att världskrigen innebar dramatiska fall i dessa kvoter. I de reviderade och nya serierna för Europa ges en annan bild, särskilt gällande perioden före första världskriget. Den reviderade tyska serien ligger på procent istället för procent och den reviderade brittiska serien visar procent istället för procent.
Anledningen till revideringarna är tillkomsten av nya datakällor och justerade beräkningsantaganden. I de nya serierna för Spanien och Sverige ligger kvoten på procent av nationalinkomsten. Senare på talet visar de nya serierna en mindre volatil trend, särskilt kring världskrigen, men i övrigt inga större skillnader mot de tidigare aggregerade serierna. En av Pikettys och Zucmans huvudpoänger var att Europa och USA skiljer sig åt, särskilt före första världskriget, vilket syns i figur 2, vänster panel.
Deras förklaring till skillnaden i förmögenhetskvot är att Europa vid denna tid var en oreglerad kapitalistisk ekonomi utan skatter eller utbyggd förmögenhet utveckling, och där rikedomar därmed kunde ackumuleras till extrema nivåer. USA var däremot ett yngre land som inte haft lång tid att bygga upp samma kapitalstock, och dessutom med så mycket land att kapitalets avkastning var lägre.
Men de nya serierna för Europa, som visas i figur 2s högra panel, visar dock ingen kontinental klyfta överhuvudtaget. Detta sätter frågetecken för förklaringsmodellen om den oreglerade kapitalismens effekter på kapitalbildningen. Efterkrigstidens uppbyggnad av folklig rikedom Sedan har privata förmögenhetskvoter vuxit i hela västvärlden, särskilt efter Figur 3 undersöker denna utveckling genom att dela upp privat förmögenhet i tre grupper av tillgångar: bostadsförmögenhet, pensionsförmögenhet och annan förmögenhet.
Huvudresultatet är att den privata förmögenheten har genomgått en strukturell förändring under talet. Omkring dominerades förmögenheterna av stora jordbruksgods och företagstillgångar, vilka till övervägande del ägdes av rika hushåll. Under efterkrigstiden byggdes bostäder och fonderade pensionssystem, som främst innehas av den breda allmänheten. Att denna förändrade sammansättning fick viktiga fördelningskonsekvenser visas förmögenhet utveckling.
Förmögenhetskoncentrationens utjämning Förmögenhetskoncentrationen var exceptionellt hög för ett sekel sedan, då den rikaste percentilen ägde mellan 50 och 70 procent av alla förmögenheter.
Allt fler superrika i Sverige
Från talet till talet sjönk förmögenhetskoncentrationen drastiskt. Landsstudier bekräftar vikten av bostadsägande och pensionssparande för denna utjämningstrend. På talet upphörde förmögenhetsutjämningen, men sedan följer Europa och USA skilda vägar. I Europa stabiliseras toppförmögenhetsaktierna på historiskt låga nivåer, förmögenhet utveckling med en svagt ökande tendens, medan i USA har toppförmögenhetsaktierna ökat exakt med hur mycket som diskuteras just nu.
Den förmögenhet utveckling förmögenhetsfördelningen sedan talet kan tyckas motsägelsefull i förhållande till de ökande förmögenhetskvoterna figur 1. Men skillnaden mot för hundra år sedan är att förmögenheterna idag framför allt ligger bostäder och pensioner som ägs av den stora medelklassen. Vissa har velat utöka förmögenhetsanalysen till att inkludera även värdet av dragningsrätter på framtida pensionsinkomster socialförsäkringsförmögenhet och offshoreförmögenheter i skatteparadis.
Studier av dessa tillgångar ger dock vid handen att de inte skulle förändra den historiska utjämningstrenden och inte heller särskilt mycket de senaste årens utveckling även om deras nivåeffekter är ganska stora. Slutsatser De nya resultaten påverkar vår syn på välståndets långsiktiga utveckling. Innebär en oreglerad kapitalism med låga skatter verkligen att kapitalet växer till extrema nivåer?
Resultaten ifrågasätter också att krig, kriser och kapitalbeskattning är nödvändiga för förmögenhetsutjämning. Istället betonas den enorma uppbyggnaden av hushållstillgångar i bostads- och pensionssparande.
Nya rön om förmögenheternas historiska utveckling
Framtida studier borde ägna mer tid åt att studera de institutionella förändringar som ligger till grund för ackumuleringen av folklig rikedom. Bland dessa förändringar är reformer av den politiska demokratin, breddade utbildningsnivåer och förbättrade arbetsrättigheter, vilka bidrog till att höja arbetstagarnas inkomster och erbjuda dem möjligheter att investera i sin egen framtid.
Går det att uppskatta hur mycket som är frihetsskapande kapital s.