Vad händer om bävern försvinner
Den europeiska och den kanadensiska bävern sattes ut ungefär samtidigt i vårt land på talet. För vår ursprungliga bäver tog det ett halvsekel för tillväxten att komma igång medan kusinen från Amerika hastigt började föröka och breda ut sig. Detta påskyndades dessutom med utsättningar. En gång i tiden fanns det bävrar i nästan hela Europa och de norra delarna av Asien.
Bäverns återkomst fyller 100 år
Även i Nordamerika var utbredningsområdet enormt. På bägge kontinenterna var jakten emellertid ohållbart intensiv. Bäverpälsen var oerhört eftertraktad och en viktig handelsvara; hos oss också ett betalningsmedel.
Från talet dog bävern ut i land efter land i Europa och kring Östersjön; i Finland på talet och i Sverige på talet, men några små populationer överlevde. På talet återutsattes bävern i ett flertal länder. På och talet fick Sverige och Finland bävrar från Norge för återutsättning. I vårt land blev resultatet av utsättningarna dock magert; stammen började inte växa.
Därför infördes också bävrar från Nordamerika — på den tiden visste man ännu inte att dessa var av en annan art. Utsättningarna av europeisk bäver i Santakunta bildade ändå en liten population som väldigt långsamt växte och bredde ut sig.
Vad äter bäver?
Enligt en inventering som gjordes i mitten av talet fanns det mellan och europeiska bävrar, vilket utgör en tiondel av den sammanlagda stammen. Vid samma tid gjordes de första observationerna av bävrar bosatta söder om Kumo älv. De starkaste populationerna finner vi i Satakunta och de södra delarna av Södra Österbotten. Även i västra Österbotten finns det bävrar som har invandrat från Sverige.
Bävrarna som i slutet av talet sattes ut i statsmarkerna i Sääminki var kanadensiska.
Vad äter bävern?
Populationen tillväxte hastigt eftersom där på den tiden fanns nästan orörda ödemarker med sjöar och tjärnar, myrar och mossar. Efterhand som populationen växte flyttades individer till flera nya orter på olika håll i landet och på det viset bildades en livskraftig stam. Numera påträffas kanadensiska bävrar nästan överallt i östra Finland och på många platser i Södra Tavastland, Birkaland, Södra och Norra Österbotten, och i Lappland.
Här kan nämnas att i de baltiska länderna har återutsättningarna av europeisk bäver varit mycket framgångsrika. Utöver de små populationerna i Tyskland, Frankrike och Norge har europeiska bävrar också bevarats i Belarus, Ukraina, Ural, Mongoliet och Kina som återstoder av ett tidigare omfattande och enhetligt förekomstområde. Dessa avviker dock genetiskt från varandra.
Bävern: En framgångsrik återkomst
Det här anses avspegla områdena där bävern överlevde den senaste istiden. Skillnaderna mellan populationerna i Västeuropa kan även tänkas härröra sig från tiderna då utbredningsområdet krympte på grund av jakt och populationerna blev avskilda från varandra. Men de västliga populationerna Frankrike, Tyskland, Norge står ändå varandra närmare än de östliga Östeuropa och Asien.
I Vad händer om bävern försvinner lyckades återutsättningen av europeisk bäver fint. I Finland består stammen av den samma norska, men varför har tillväxten gått så trögt hos oss? Beror det bara på en slump — på den smala genetiska basen som gör det svårare att anpassa sig? I Baltikum och Karelen har de östliga europeiska bävrarna klarat sig utmärkt. Vad händer om och när de östliga och de västliga bävrarna möts i vårt land?
Vår europeiska bäverstam har ju börjat växa och är i detta nu mer än tre gånger större än i mitten på talet. Så sent som rödlistades arten som hotad, men var åren och flyttad till det lägsta steget på rödlistan, nära hotad. Den kanadensiska bävern expanderar i Birkaland, Suomenselkä och Lappland i riktning mot den europeiska bäverns utbredningsområden. I Kuru i Ylöjärvi lever arterna redan i samma vattendrag.
Redan för ett tiotal år sedan kunde forskarna påvisa att arternas livsmiljö och föda är väldigt likartade i Satakunta och Norra Karelen. I Kuru där de båda arterna möts kunde små skillnader ändå urskiljas. Den europeiska bävern föredrar blandskog medan den kanadensiska föredrar barrskogsdominerad skog. Den europeiska bygger oftare sin hydda vid en liten å medan den kanadensiska föredrar sjöstränder.
Eftersom livsmiljön och födan är så likartade kan vi vänta oss konkurrens mellan arterna. Bägge försvarar familjens revir, så vi kan också vänta oss att den starkare vinner vid en konflikt. Den kanadensiska är aningen större och förökar sig effektivare ungar medan den europeiska får ungar. På fleråriga boplatser är de kanadensiska bäversamhällena större eftersom ungarna lämnar familjen först på våren när de blir två år gamla.