Har pingviner röda näbbar
Näbb rostrum på latin är en yttre anatomisk struktur på skallen hos fåglar som används för att äta med, men även många andra aktiviteter som putsning av fjäderdräkten, påverka yttre objekt, döda byten, slåss, födosökning, vid uppvaktning och för att utfodra ungar. Begreppet näbb används ibland även om liknande anatomiska strukturer hos exempelvis vissa dinosaurier som theropoder och fågelhöftade dinosauriermen även hos bland annat dicynodonterbläckfiskarvalarsvärdfiskarblåsfiskarsköldpaddor och näbbdjur.
Även om fåglarnas näbbar har en mycket stor variation vad gäller storlek, form, färg och textur delar de en liknande underliggande anatomisk struktur.
Fakta om pingviner: En fascinerande värld av mångfald och anpassning
Två benliknande utsprång från skallen - övernäbben och undernäbben - täckta med ett tunt och hårt keratinrikt lager som kallas rhamphotheca. Den stora variationen bland fågelnäbbar har evolutionärt utvecklats för olika funktionalitet genom fåglars olika ekologidär olika föda och födosök spelat en nyckelroll. Ordet näbb finns belagt i svenskan sedan talet.
Även om näbbar uppvisar mycket stor variation vad gäller storlek, form, färg och textur så har de en gemensam underliggande struktur. Övernäbben stöds av ett stort trekantigt bendet så kallade mellankäksbenet os intermaxillare. Den övre spetsen av detta ben är inbäddad i pannan, medan de två nedre fäster vid sidorna av skallen.
Fakta om pingviner - fantastiska saker som bara få känner till
På sidorna av detta ben finns två små överkäksben. Vid botten av överkäken fäster ett tunt blad av näsben i skallbenet vid den nasofrontala leden, vilket ger rörlighet till övernäbben, så att den kan röra sig uppåt och nedåt.
Basen på överkäken, eller taket sett från munnen, är gommen, vars struktur skiljer sig mycket åt hos den paleognata fåglarna. Hos dem är plogbenet stort och förbinds med benen premaxilla och maxillopalatin. Alla andra idag förekommande fåglar har ett smalt gaffelformat plogben som inte fäster till andra ben. Formen på plogbenet varierar mycket i de olika fågelfamiljerna.
Undernäbben stöds av underkäksbenet - ett kompositben bestående av två distinkta förbenade delar. Dessa plattor rami kan vara U-formade eller V-formade, [ 2 ] är separerade proximalt men ansluter distalt den exakta placeringen av leden beror på art på vardera sidan av skallen till ett särskilt ben som kallas kvadratbenet har pingviner röda näbbar gör att överkäkens och gommens ben är rörligt förenade till skallen, till skillnad från hos de flesta däggdjur där dessa ben står i direkt förbindelse med tinningbenet.
På grund av att kvadratbenet även är förbundet med överkäken, rörs även den när underkäken öppnas. Käkmusklerna, som gör att fågeln kan stänga näbben, är fästade vid den proximala änden av underkäken och till fågelns skalle. Ytan av näbben består av ett keratinrikt tunt och hårt hornliknande lager som kallas rhamphotheca[ 5 ] [ 6 ] och som kan delas upp i rhinotheca på övernäbben, och gnathotheca på undernäbben.
Merparten av alla idag förekommande fåglar har en sömlös rhamphotheca, men ett fåtal grupper med fåglar, som vissa stormfåglar och emun har sammansatta rhamphotheca som består av flera lameller som separeras av mjukare keratinrika skåror. Näbbens skärande ytor kallas för tomium tomia i plural. Dessa består av hornsubstans och är på intet sätt tänder. Äkta tänder är dock funna hos fossil av de äldsta fåglarna och tandanlag är påvisade hos nutida fågelfoster.
Fröätande fåglar har exempelvis åsar på tomia som gör att de enklare kan öppna frönas yttre skal. Denna vassa tomialtand används för att skära av bytesdjurets ryggrad eller slita sönder insekter. Culmen är övernäbbens översida, det vill säga den högsta dorsala ryggen, eller åsen på näbben. Form och färg på culmen kan också vara till hjälp vid identifiering av fåglar i fält.
Exempelvis är det formskillnader på culmen som är en av de främsta skillnaderna mellan större och mindre korsnäbb [ 28 ] Ett annat exempel är att culmen på en juvenil svartnäbbad islom är helmörk, medan den i övrigt mycket lika juvenila vitnäbbade islomen har en ljus culmen mot spetsen. Gonysen är den ventrala ås på undernäbbens undersida som sträcker sig från näbbspetsen till där underkäksbenets två distinkta plattor rami förgrenas.
Hos vissa trutar expanderar plattorna något vid den här punkten, vilket ger en märkbar utbuktning. Storlek och form på näbbvinkeln kan vara användbar för att identifiera vissa trutarter som i övrigt är lika. Många adulta trutar och måsar har en röd- eller orangeaktig fläck kring, eller i anslutning till näbbvinkeln. Vaxhud är den nakna mjuka hud som vissa fåglar har vid näbbens rot.
Särskilt utvecklad är den hos papegojorduvfåglarlabbarhar pingviner röda näbbar vissa rovfåglar och hos undulaten.
Pingvinfakta: Habitat, beteende, kost
Hos vadarfåglar som söker efter föda i dy, och även hos vissa andfåglar är näbben i större eller mindre utsträckning försedd med en mjuk hud som ibland också kallas vaxhud. Denna hud är mycket rik på nervändar. Innehåll flytta till sidofältet dölj. Artikel Diskussion. Läs Redigera Redigera wikitext Visa historik. Verktyg Verktyg. På andra projekt. Commons Wikidata-objekt.
Näbbar hos olika fåglar.